Med Pysen på djursjukhuset

Pysen har visat tecken på urinvägsinfektion så jag har varit med honom på djursjukhuset idag. Han är det snällaste som finns i kattväg, tror jag. Snäll som ett lamm satt han i min famn och väntade, lika snällt lät han sig undersökas och att svälja en halv penicillintablett var inte heller några problem. Sitt första bad har han också fått idag, av anledningar som jag inte tänker gå in på, men inte heller det var något jättebesvär (fast både han och jag var ganska blöta efteråt). Och nej, han är inte utmattad av sjukdom, han är bara snäll. Världens bästa Pysen!

Visa lullar på och tigger mat när hon får chansen. Varje dag serveras det numera ett lunchmål, till Maya och Melvins stora förtret. Speciellt Maya tycker nog att det borde serveras lunch även till små hundar. De är otroligt matfixerade, de båda små! Och så finns det de som säger att labbar är hungriga! De har aldrig träffat en Cavalier...

Ikväll ska Pigge och jag på bio. Jag tänker inte skriva vad vi ska se, Pigge ska bli överraskad. Men jag hoppas att den ska vara bra. Mutor i form av ostbågar är inhandlat till killarna. Det var närmast ett krav från storebror, så det kändes bäst att hörsamma detta.

Valpar väntas

Nu är det konstaterat och klart - Visa är dräktig! Ja, det har i och för sig varit konstaterat ett tag nu, jag är inte snabbast med att skriva här. Nu syns det också tydligt, det verkar av ultraljudsundersökningen att döma kunna bli en hyfsat stor kull. Jag ser fram emot den med en närmast barnslig förtjusning. Lite extra spännande eftersom hanen lämnar alla färger och Visa, åtminstone i teroin, kan vara brunbärare. Viktigast av allt är i alla fall att det blir minst sju valpar med rätt fördelning så att alla som väntar på valp också får en. Ibland önskar jag mig en eller ett par till, men så kommer jag ihåg vilket otroligt jobb det är.

Idefix dambesök avlöpte väl till sist. Han är en klippa på det här med brudar, han vet när det är dags och då fixar han det utan större hjälp från matte. Det är snarast så att om jag är där och försöker hjälpa till, då lägger han av. Jag får låta honom pillra på och när jag märker att de "får till det", får jag raskt kliva fram och hålla lite. Den här gången satt de ihop i nästan 25 minuter så jag fick hålla ganska mycket. ;o) Nu väntar vi med spänning och hoppas att det ska bli ett helt gäng med fläckiga valpar efter Idefixen.

Roligt är det också att Stina och hundarna har placerat sig på listan över Årets Agility-Cavalier i klass 1, Idefix på plats nr 7 och Maya på plats nr 10, av totalt 53 ekipage. Inte så illa ändå! Nu väntar vi med spänning på resultaten för årets lydnadsdito.

Avslutar med en bild på Visa, ca 3 veckor innan valpning. Nog syns det att magen är lite trind?

Årets första inlägg

Nytt år, nya möjligheter. Det hade ni aldrig hört förut... :) Men det känns verkligen så, tycker jag. Man är fylld av förhoppningar och visioner om egna framgångar, tron på massor av träning som ska ge fantastiska resultat. Om siså där elva och en halv månad vet vi hur det gick med den saken.

Idefix har stått för spänningen här de sista dagarna. Han kräktes massor natten till i förrgår. Den lille killen var faktiskt inte särdeles pigg alls. Med hans stora, olyckliga ögon och hans mattes lika stora, oroliga ögon tittandes på mig, blev jag ängslig och ringde Djursjukhusets jourveterinär à 200 spänn. Vi klarade oss med det, vätskeersättning och maizenavälling. Påföljande natt bajsade han ut en HEL tallkotte och efter det var han pigg som en mört igen. Ständigt dessa kottar - varför, varför?

Idag på förmiddagen hade han dambesök. Vi kan väl säga att han inte är mycket för uppvaktning utan mera en handlingarnas man... Nu föll hon inte för denna hans lantliga charm, hon lät sig faktiskt inte charmas ett enda dugg. Då var inte han särdeles enträgen heller, så vi konstaterade att det inte är dags ännu och gör nya försök. Under tiden var Melvin instängd i badrummet med ett ben (jag försökte få upp honom på övervåningen men han vägrade använda bakbenen när han skulle gå uppför trappan och även om han har långa ben, kan han inte ta fjorton trappsteg i ett skutt). Han hann också smaka lite på en plasthink som stod därinne, men det kunde absolut ha varit värre.

Idag har vi haft det kallt, -31 grader. Inget väder för hundpromenader, det har bara varit korta rastningsturer. Det går en dag, möjligen två, men sedan måste nog unge herrn komma ut på en lång sväng om han inte ska krypa ur sitt eget skinn. Hans mamma däremot är numera väldigt fin i kanten och tycker att detta väder är ytterst opassande för en dam.

Stina har nu dragit ner till My Dog i Göteborg och jag hoppas att farmor och hon får några riktigt roliga dagar. Själv ska jag jobba och är inte alls avundsjuk på henne... ;o)